nödga
Swedish
Verb
nödga (present nödgar, preterite nödgade, supine nödgat, imperative nödga)
- to compel ((half) force)
- Orättvisorna fick mig att känna mig nödgad att agera
- The injustices made me feel compelled to act
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | nödga | nödgas | ||
| supine | nödgat | nödgats | ||
| imperative | nödga | — | ||
| imper. plural1 | nödgen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | nödgar | nödgade | nödgas | nödgades |
| ind. plural1 | nödga | nödgade | nödgas | nödgades |
| subjunctive2 | nödge | nödgade | nödges | nödgades |
| present participle | nödgande | |||
| past participle | nödgad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.