onbidan
Old English
Etymology
Pronunciation
- IPA(key): /onˈbiː.dɑn/
Verb
onbīdan
Conjugation
Conjugation of onbīdan (strong, class I)
| infinitive | onbīdan | onbīdenne |
|---|---|---|
| indicative mood | present tense | past tense |
| first person singular | onbīde | onbād |
| second person singular | onbītst | onbide |
| third person singular | onbītt, onbīt | onbād |
| plural | onbīdaþ | onbidon |
| subjunctive | present tense | past tense |
| singular | onbīde | onbide |
| plural | onbīden | onbiden |
| imperative | ||
| singular | onbīd | |
| plural | onbīdaþ | |
| participle | present | past |
| onbīdende | onbiden | |