ordningsföreskrift

Swedish

Etymology

Compound of ordning +‎ -s- +‎ föreskrift.

Noun

ordningsföreskrift c

  1. ordinance (local law regulating public order in a municipality)

Declension

Declension of ordningsföreskrift
nominative genitive
singular indefinite ordningsföreskrift ordningsföreskrifts
definite ordningsföreskriften ordningsföreskriftens
plural indefinite ordningsföreskrifter ordningsföreskrifters
definite ordningsföreskrifterna ordningsföreskrifternas

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.