påträffa

Swedish

Alternative forms

  • träffa på

Etymology

på +‎ träffa

Verb

påträffa (present påträffar, preterite påträffade, supine påträffat, imperative påträffa)

  1. encounter, discover, find, come across, run across

Conjugation

Conjugation of påträffa (weak)
active passive
infinitive påträffa påträffas
supine påträffat påträffats
imperative påträffa —
imper. plural1 påträffen —
present past present past
indicative påträffar påträffade påträffas påträffades
ind. plural1 påträffa påträffade påträffas påträffades
subjunctive2 påträffe påträffade påträffes påträffades
present participle påträffande
past participle påträffad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

  • påträffbar

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.