plåga

See also: plaga, plága, plagá, and plagă

Swedish

Etymology

From Old Swedish plagha, from Middle Low German plage, from Latin plaga (“plague, injury, wound”).

Pronunciation

  • Audio:(file)

Noun

plåga c

  1. a pain, a plague, a torment
    Han är en riktig plåga!
    He's a pain in the neck/ass!

Noun

plåga c

  1. a pain, a plague, a torment
    Han är en riktig plåga!
    He's a pain in the neck/ass!
  2. (obsolete) plague [1]
    Synonym: pest
  3. (obsolete) epidemic[2]
    Synonym: farsot

Declension

Declension of plåga
nominative genitive
singular indefinite plåga plågas
definite plågan plågans
plural indefinite plågor plågors
definite plågorna plågornas

Declension

Declension of plåga
nominative genitive
singular indefinite plåga plågas
definite plågan plågans
plural indefinite plågor plågors
definite plågorna plågornas

Verb

plåga (present plågar, preterite plågade, supine plågat, imperative plåga)

  1. to torment, to torture
  2. (more generally, through figurative weakening) to cause significant pain or distress, to plague, to torment
    Grannen plågade henne med hög musik vid fyratiden på morgonen
    Her neighbor tormented her with loud music at four in the morning

Conjugation

Conjugation of plåga (weak)
active passive
infinitive plåga plågas
supine plågat plågats
imperative plåga —
imper. plural1 plågen —
present past present past
indicative plågar plågade plågas plågades
ind. plural1 plåga plågade plågas plågades
subjunctive2 plåge plågade plåges plågades
present participle plågande
past participle plågad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References

  1. ^ Plåga in F.A. Dahlgren, Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt (1914–1916)
  2. ^ Plåga in F.A. Dahlgren, Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt (1914–1916)
This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.