prietnic
Romanian
Etymology
Borrowed from Old Church Slavonic приꙗтьнькъ (prijatĭnĭkŭ).
Noun
prietnic m (plural prietnici)
- (dated) friend
Declension
| singular | plural | ||||
|---|---|---|---|---|---|
| indefinite | definite | indefinite | definite | ||
| nominative-accusative | prietnic | prietnicul | prietnici | prietnicii | |
| genitive-dative | prietnic | prietnicului | prietnici | prietnicilor | |
| vocative | prietnicule | prietnicilor | |||