ranter
See also:
Ranter
English
Etymology
From
rant
+
-er
.
Pronunciation
Rhymes:
-æntə(ɹ)
Noun
ranter
(
plural
ranters
)
One who
rants
; a
noisy
,
boisterous
speaker or
declaimer
.
(
obsolete
)
A
jovial
fellow
.
Derived terms
ranter-go-round
Translations
one who rants
Greek:
Ancient:
στόμφαξ
m
or
f
(
stómphax
)
Anagrams
Tarren
,
terran
,
Terran
,
errant
,
Ratner