ronka
See also: Rönkä
Norwegian Bokmål
Verb
ronka
- misspelling of runka
Norwegian Nynorsk
Verb
ronka
- misspelling of runka
Samogitian
Etymology
From Proto-Balto-Slavic *ránkāˀ.
Noun
ronka f
Declension
declension of ronka
| singular | dual | plural | |
|---|---|---|---|
| nominative | ronka | ronkė | ronkas |
| genitive | ronkas | ronku | ronku |
| dative | ronkā | ronkuom | ronkuoms |
| accusative | ronka | ronkė | ronkas |
| instrumental | ronko | ronkuom | ronkuoms |
| locative | ronkuo | ronkuos | ronkuos |
| vocative | ronka | ronkė | ronkas |