sällskaplig

Swedish

Etymology

From sällskap +‎ -lig.

Adjective

sällskaplig (comparative sällskapligare, superlative sällskapligast)

  1. social, outgoing, extroverted (of a person)
    Synonyms: social, utåtriktad, föreningsintresserad

Declension

Inflection of sällskaplig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular sällskaplig sällskapligare sällskapligast
neuter singular sällskapligt sällskapligare sällskapligast
plural sällskapliga sällskapligare sällskapligast
masculine plural2 sällskaplige sällskapligare sällskapligast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 sällskaplige sällskapligare sällskapligaste
all sällskapliga sällskapligare sällskapligaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.