söndring

Swedish

Etymology

From söndra +‎ -ing.

Noun

söndring c

  1. disunity, dissension, schism

Declension

Declension of söndring
nominative genitive
singular indefinite söndring söndrings
definite söndringen söndringens
plural indefinite söndringar söndringars
definite söndringarna söndringarnas
  • söndrig

See also

Further reading