sörpla
Swedish
Etymology
Ultimately of onomatopoeic origin.[1] Compare Latin sorbeō, Ancient Greek ῥοφέω (rhophéō), German schlürfen.
Pronunciation
- IPA(key): [²sœ̞rpla]
- (nonstandard, nonetheless common[2]) IPA(key): [²sɵrpla]
Verb
sörpla (present sörplar, preterite sörplade, supine sörplat, imperative sörpla)
- to slurp
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | sörpla | sörplas | ||
| supine | sörplat | sörplats | ||
| imperative | sörpla | — | ||
| imper. plural1 | sörplen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | sörplar | sörplade | sörplas | sörplades |
| ind. plural1 | sörpla | sörplade | sörplas | sörplades |
| subjunctive2 | sörple | sörplade | sörples | sörplades |
| present participle | sörplande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
References
- ^ sörpla in Svensk ordbok (SO)
- ^ Tomas Riad (2013) “Våra vokaler förändras. En del flyter samman, andra glider isär. [Our vowels change. Some blend together, others drift apart.]”, in Språktidningen [The language journal][1], number 3
- sörpla in Svensk ordbok (SO)
- sörpla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- sörpla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- sörpla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)