safça

Turkish

Etymology

From saf (pure, sincere, naive, gullible) +‎ -ça.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈsaf.t͡ʃa/
  • Hyphenation: saf‧ça

Adjective

safça

  1. rather naive or gullible

Adverb

safça

  1. naively, gullibly
    Synonyms: safçasına, saf saf, bön bön, (dated) safiyane

Further reading