sammanfläta

Swedish

Alternative forms

Etymology

Compound of samman +‎ fläta.

Verb

sammanfläta (present sammanflätar, preterite sammanflätade, supine sammanflätat, imperative sammanfläta)

  1. interweave
  2. (figurative) conflate

Conjugation

Conjugation of sammanfläta (weak)
active passive
infinitive sammanfläta sammanflätas
supine sammanflätat sammanflätats
imperative sammanfläta —
imper. plural1 sammanfläten —
present past present past
indicative sammanflätar sammanflätade sammanflätas sammanflätades
ind. plural1 sammanfläta sammanflätade sammanflätas sammanflätades
subjunctive2 sammanfläte sammanflätade sammanflätes sammanflätades
present participle sammanflätande
past participle sammanflätad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.