sammansätta

Swedish

Etymology

Compound of samman +‎ sätta. Cognate of Danish sammensætte, Norwegian sammensette, German zusammensetzen.

Verb

sammansätta (present sammansätter, preterite sammansatte, supine sammansatt, imperative sammansätt)

  1. compose, compound

Conjugation

Conjugation of sammansätta (weak)
active passive
infinitive sammansätta sammansättas
supine sammansatt sammansatts
imperative sammansätt —
imper. plural1 sammansätten —
present past present past
indicative sammansätter sammansatte sammansätts, sammansättes sammansattes
ind. plural1 sammansätta sammansatte sammansättas sammansattes
subjunctive2 sammansätte sammansatte sammansättes sammansattes
present participle sammansättande
past participle sammansatt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.