sammanstråla

Swedish

Alternative forms

Etymology

samman (together) +‎ stråla (beam)

Verb

sammanstråla (present sammanstrålar, preterite sammanstrålade, supine sammanstrålat, imperative sammanstråla)

  1. to converge, to come together, to meet (up) (of people or other things)

Conjugation

Conjugation of sammanstråla (weak)
active passive
infinitive sammanstråla sammanstrålas
supine sammanstrålat sammanstrålats
imperative sammanstråla
imper. plural1 sammanstrålen
present past present past
indicative sammanstrålar sammanstrålade sammanstrålas sammanstrålades
ind. plural1 sammanstråla sammanstrålade sammanstrålas sammanstrålades
subjunctive2 sammanstråle sammanstrålade sammanstråles sammanstrålades
present participle sammanstrålande
past participle sammanstrålad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References