schackel
See also: Schäckel
Swedish
Etymology
Borrowed from English shackle. Cognate of Danish sjækkel, Norwegian sjakkel, Dutch schakel, German Schäkel. Doublet of skakel.
Noun
schackel c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | schackel | schackels |
| definite | schackeln | schackelns | |
| plural | indefinite | schacklar | schacklars |
| definite | schacklarna | schacklarnas |
Related terms
- schackla
References
- schackel in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- schackel in Svensk ordbok (SO)
- schackel in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- schackel in Svenskt nautiskt lexikon (1920)