skägg
Swedish
Etymology
From Old Norse skegg, from Proto-Germanic *skagją.
Pronunciation
- IPA(key): /ɧɛɡː/
Audio (Gotland); “ett skägg”: (file) - Rhymes: -ɛɡ
Noun
skägg n
- beard; facial hair on chin, cheeks and jaw
- flash; excess material when moulding, casting or forging parts
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | skägg | skäggs |
| definite | skägget | skäggets | |
| plural | indefinite | skägg | skäggs |
| definite | skäggen | skäggens |
Derived terms
- bockskägg
- getskägg
- gråskägg
- hakskägg
- helskägg
- hovskägg
- jämnt skägg
- kindskägg
- lösskägg
- patriarkskägg
- pipskägg
- profetskägg
- rödskägg
- skäggbarn
- skäggbevuxen
- skäggbiff
- skäggbotten
- skäggdopping
- skäggfjun
- skägglav
- skäggprydd
- skäggriska
- skäggstrå
- skäggstubb
- skäggsvamp
- skäggtöm
- skäggverktyg
- skäggvårta
- skäggväxt
- stubbskägg
- takskägg
- tala ur skägget
- tomteskägg
Related terms
See also
- mustasch c