skräling

Swedish

Etymology

From Old Norse skrælingi, ultimately of unclear origin.

Noun

skräling c

  1. (historical) a Skraeling; an Inuit or Native American as viewed by Norse settlers.
    • 2017 March 4, Dick Harrison, “”Fick vikingar barn med indianer?” [”Did Vikings have children with Native Americans?”]”, in Svenska Dagbladet[1]:
      I sagorna skildras skrälingarna som fula, fientliga främlingar med besynnerligt hår, stora ögon och breda kindknotor; det görs klart att de kunde dödas utan samvetsbetänkligheter.
      In the sagas, the Skraelings are portrayed as ugly, hostile strangers with strange hair, large eyes and wide cheekbones; it is made clear that they could be killed without scruples.

Declension

Declension of skräling
nominative genitive
singular indefinite skräling skrälings
definite skrälingen skrälingens
plural indefinite skrälingar skrälingars
definite skrälingarna skrälingarnas

Further reading