släntra
Swedish
Verb
släntra (present släntrar, preterite släntrade, supine släntrat, imperative släntra)
- to saunter, to mosey, to stroll (walk in a slow, relaxed, somewhat nonchalant manner)
- släntra ner till sjön
- saunter down to the lake
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | släntra | släntras | ||
| supine | släntrat | släntrats | ||
| imperative | släntra | — | ||
| imper. plural1 | släntren | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | släntrar | släntrade | släntras | släntrades |
| ind. plural1 | släntra | släntrade | släntras | släntrades |
| subjunctive2 | släntre | släntrade | släntres | släntrades |
| present participle | släntrande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.