släpa

From Old Swedish slēpa, from Middle Low German slēpen, from Old Saxon *slēpian, from Proto-West Germanic *slaipijan.

• Audio:

  (file)

släpa (present släpar, preterite släpade, supine släpat, imperative släpa)

1. to drag (with difficulty) over a surface
2. (by extension) to move or carry with difficulty, (often) to lug

   släpa på tunga resväskor

   lug heavy suitcases

3. (reflexive) to drag oneself (move strenuously)

   Jag släpade mig ur sängen

   I dragged myself out of bed

   släpa sig till jobbet

   drag oneself to work

4. to tow

• på släp

• släp (“trailer”)
• släpig
• släpning

• släpa in Svensk ordbok (SO)
• släpa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• släpa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)