snarrådig

Danish

Etymology

Compound of snar +‎ råd +‎ -ig.

Pronunciation

  • IPA(key): [ˈsnɑːˌʁɔˀði]

Adjective

snarrådig (neuter snarrådigt, plural and definite singular attributive snarrådige)

  1. resourceful, quick-witted (skilled at finding solutions quickly)
    Synonym: rådsnar

Derived terms

Further reading

Swedish

Etymology

Compound of snar +‎ rådig.

Adjective

snarrådig (comparative mer snarrådig, superlative mest snarrådig)

  1. (dated) resourceful (skilled at finding solutions quickly)

Declension

Inflection of snarrådig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular snarrådig mer snarrådig mest snarrådig
neuter singular snarrådigt mer snarrådigt mest snarrådigt
plural snarrådiga mer snarrådiga mest snarrådiga
masculine plural2 snarrådige mer snarrådiga mest snarrådiga
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 snarrådige mer snarrådige mest snarrådige
all snarrådiga mer snarrådiga mest snarrådiga

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Derived terms

Further reading