sprätta upp
Swedish
Etymology 1
Verb
sprätta upp (present sprättar upp, preterite sprättade upp, supine sprättat upp, imperative sprätta upp)
- to cut open; cut along a fold (as of an envelope)
- to cut a seam; to separate two objects which were sewn together
- (somewhat vulgar) to cut open a body
- Jag ska sprätta upp 'an
- I'm gonna cut him open
Usage notes
This inflectional pattern is the most common, but see further under "sprätta" for other paradigms.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | sprätta upp | sprättas upp | ||
| supine | sprättat upp | sprättats upp | ||
| imperative | sprätta upp | — | ||
| imper. plural1 | sprätten upp | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | sprättar upp | sprättade upp | sprättas upp | sprättades upp |
| ind. plural1 | sprätta upp | sprättade upp | sprättas upp | sprättades upp |
| subjunctive2 | sprätte upp | sprättade upp | sprättes upp | sprättades upp |
| present participle | uppsprättande | |||
| past participle | uppsprättad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Etymology 2
Verb
sprätta upp (present sprätter upp, preterite sprätte upp, supine sprätt upp, imperative sprätt upp)
- to kick up (dust, dirt, or the like)
Usage notes
This inflectional pattern is the most common, but see further under sprätta for other paradigms.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | sprätta upp | sprättas upp | ||
| supine | sprätt upp | sprätts upp | ||
| imperative | sprätt upp | — | ||
| imper. plural1 | sprätten upp | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | sprätter upp | sprätte upp | sprätts upp, sprättes upp | sprättes upp |
| ind. plural1 | sprätta upp | sprätte upp | sprättas upp | sprättes upp |
| subjunctive2 | sprätte upp | sprätte upp | sprättes upp | sprättes upp |
| present participle | uppsprättande | |||
| past participle | uppsprätt | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.