stå på sig
Swedish
Verb
stå på sig (present står på sig, preterite stod på sig, supine stått på sig, imperative stå på sig)
- (reflexive) to not back down (from a demand or viewpoint or the like); to stick to one's guns, to stand one's ground
- I det här fallet är det definitivt du som har rätt, så stå på dig!
- In this case, you're definitely the one who's right, so stick to your guns!
Usage notes
Stress on på.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | stå på sig | — | ||
| supine | stått på sig, ståndit på sig | — | ||
| imperative | stå på sig, statt på sig | — | ||
| imper. plural1 | stån på sig | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | står på sig | stod på sig | — | — |
| ind. plural1 | stå på sig | stodo på sig | — | — |
| subjunctive2 | stå på sig | stode på sig | — | — |
| present participle | — | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.