ståndsmässig

Swedish

Etymology

stånd (“social class”) +‎ -s- +‎ -mässig

Adjective

ståndsmässig (comparative mer ståndsmässig, superlative mest ståndsmässig)

  1. befitting

Declension

Inflection of ståndsmässig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular ståndsmässig mer ståndsmässig mest ståndsmässig
neuter singular ståndsmässigt mer ståndsmässigt mest ståndsmässigt
plural ståndsmässiga mer ståndsmässiga mest ståndsmässiga
masculine plural2 ståndsmässige mer ståndsmässiga mest ståndsmässiga
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 ståndsmässige mer ståndsmässige mest ståndsmässige
all ståndsmässiga mer ståndsmässiga mest ståndsmässiga

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.