störta
Swedish
Etymology
From Old Swedish styrta, from Middle Low German störten.
Pronunciation
- IPA(key): [²stœ̞ʈa]
- (nonstandard, nonetheless common[1]) IPA(key): [²stɵʈa]
Verb
störta (present störtar, preterite störtade, supine störtat, imperative störta)
- to descend or fall or (with a particle like samman (“together”)) collapse uncontrollably
- Han störtade mot marken
- He plummeted towards the ground
- to hit the ground after such a decent; to crash
- Synonym: krascha
- Flygplanet störtade
- The plane crashed
- to overthrow a person of authority or a government
- (colloquial) to rush, to run very hurriedly
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | störta | störtas | ||
| supine | störtat | störtats | ||
| imperative | störta | — | ||
| imper. plural1 | störten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | störtar | störtade | störtas | störtades |
| ind. plural1 | störta | störtade | störtas | störtades |
| subjunctive2 | störte | störtade | störtes | störtades |
| present participle | störtande | |||
| past participle | störtad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
- störtbomba
- störtbåge
- störtdyka
- störthäftig
- störtkruka
- störtregn
- störtskur
- störtskön
See also
- stötta (“support”)
References
- störta in Svensk ordbok (SO)
- störta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- störta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)