stingan

Old English

Etymology

Inherited from Proto-West Germanic *stingan, from Proto-Germanic *stinganą. Cognate with Old Norse stinga.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈstin.ɡɑn/, [ˈstiŋ.ɡɑn]

Verb

stingan

  1. to stab
  2. to sting

Conjugation

Derived terms

Descendants

  • Middle English: styngen, sting, stinge, stingen, styng, stynge, styngge
    • English: sting
    • Scots: sting