storskrake
Swedish
Etymology
From stor (“big”) + skrake (“merganser”).
Pronunciation
- IPA(key): /ˌstuːɾsˈkɾɑːkɛ/
- Rhymes: -kɛ
Noun
storskrake c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | storskrake | storskrakes |
| definite | storskraken | storskrakens | |
| plural | indefinite | storskrakar | storskrakars |
| definite | storskrakarna | storskrakarnas |