tillföra

Swedish

Etymology

From till +‎ föra.

Verb

tillföra (present tillför, preterite tillförde, supine tillfört, imperative tillför)

  1. to bring, to supply

Conjugation

Conjugation of tillföra (weak)
active passive
infinitive tillföra tillföras
supine tillfört tillförts
imperative tillför —
imper. plural1 tillfören —
present past present past
indicative tillför tillförde tillförs, tillföres tillfördes
ind. plural1 tillföra tillförde tillföras tillfördes
subjunctive2 tillföre tillförde tillföres tillfördes
present participle tillförande
past participle tillförd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.