trinitarie

Italian

Adjective

trinitarie

  1. feminine plural of trinitario

Latin

Pronunciation

Adjective

trīnitārie

  1. vocative masculine singular of trīnitārius

Swedish

Etymology

Ultimately from Latin trinitas.

Noun

trinitarie c

  1. (theology) a Trinitarian
    Antonym: antitrinitarie
    • 1853, Fredrika Bremer, Hemmen i den nya verlden I[1], P. A. Norstedt & söner, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Kungliga biblioteket, archived from the original on 30 March 2025, page 252:
      Hvad mina enskilta vänner beträffar, bryr jag mig ej det ringaste om hvilken religionssekt de tillhöra, trinitarier eller unitarier, kalvinister eller methodister, m.m.; blott att de äro ädla och älskansvärda.
      When it comes my individual friends, I don't care in the least what religious sect they belong to, Trinitarians or Unitarians, Calvinists or Methodists, etc.; only that they're noble and lovable.
    • 1862, Viktor Rydberg, Bibelns lära om Kristus[2], Handelstidningens bolags tryckeri, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 29 March 2025, page 33:
      En annan [...] trinitarie, Tertullianus, uttalar [...] att sonen är ett i tiden uppståndet skapadt väsen.
      Another Trinitarian, Tertullian, states that the Son is a created being begotten in time.

Declension

Declension of trinitarie
nominative genitive
singular indefinite trinitarie trinitaries
definite trinitarien trinitariens
plural indefinite trinitarier trinitariers
definite trinitarierna trinitariernas

References

trinitarie in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)