upphöjd

Swedish

Participle

upphöjd

  1. past participle of upphöja

Adjective

upphöjd (comparative mer upphöjd, superlative mest upphöjd)

  1. (literally) raised up; raised, elevated, etc.
  2. exalted, lofty (on a higher, non-ordinary plane)
    Han besitter en upphöjd position inom litteraturen
    He occupies an exalted position within literature
    utstråla ett upphöjt lugn
    radiate a serene [exalted] calm
    1. sublime
  3. (mathematics) raised
    Tre upphöjt till två är nio
    Three raised to the power of two is nine

Declension

Inflection of upphöjd
Indefinite positive comparative superlative1
common singular upphöjd mer upphöjd mest upphöjd
neuter singular upphöjt mer upphöjt mest upphöjt
plural upphöjda mer upphöjda mest upphöjda
masculine plural2 upphöjde mer upphöjda mest upphöjda
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 upphöjde mer upphöjde mest upphöjde
all upphöjda mer upphöjda mest upphöjda

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.