upplåta

Swedish

Etymology

upp +‎ låta

Verb

upplåta (present upplåter, preterite upplät, supine upplåtit, imperative upplåt)

  1. to allow (something for use)

Conjugation

Conjugation of upplåta (class 7 strong)
active passive
infinitive upplåta upplåtas
supine upplåtit upplåtits
imperative upplåt —
imper. plural1 upplåten —
present past present past
indicative upplåter upplät upplåts, upplåtes uppläts
ind. plural1 upplåta uppläto upplåtas upplätos
subjunctive2 upplåte uppläte upplåtes upplätes
present participle upplåtande
past participle upplåten

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.