vanmäktig

Swedish

Etymology

From Old Swedish vanmaktogher, vanmækthoger, equivalent to van- +‎ mäktig.

Adjective

vanmäktig (comparative vanmäktigare, superlative vanmäktigast)

  1. powerless, impotent (lacking power), vain (futile)

Declension

Inflection of vanmäktig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular vanmäktig vanmäktigare vanmäktigast
neuter singular vanmäktigt vanmäktigare vanmäktigast
plural vanmäktiga vanmäktigare vanmäktigast
masculine plural2 vanmäktige vanmäktigare vanmäktigast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 vanmäktige vanmäktigare vanmäktigaste
all vanmäktiga vanmäktigare vanmäktigaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Synonyms

Derived terms

  • vanmäktighet

References