åklaga
Swedish
Etymology
Verb
åklaga (present åklagar, preterite åklagade, supine åklagat, imperative åklaga)
- to prosecute
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | åklaga | åklagas | ||
| supine | åklagat | åklagats | ||
| imperative | åklaga | — | ||
| imper. plural1 | åklagen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | åklagar | åklagade | åklagas | åklagades |
| ind. plural1 | åklaga | åklagade | åklagas | åklagades |
| subjunctive2 | åklage | åklagade | åklages | åklagades |
| present participle | åklagande | |||
| past participle | åklagad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Related terms
See also
Further reading
- åklaga in Svensk ordbok.