återvälja

Swedish

Etymology

Compound of åter +‎ välja.

Verb

återvälja (present återväljer, preterite återvalde, supine återvalt, imperative återvälj)

  1. reelect

Conjugation

Conjugation of återvälja (weak)
active passive
infinitive återvälja återväljas
supine återvalt återvalts
imperative återvälj —
imper. plural1 återväljen —
present past present past
indicative återväljer återvalde återväljs, återväljes återvaldes
ind. plural1 återvälja återvalde återväljas återvaldes
subjunctive2 återvälje återvalde återväljes återvaldes
present participle återväljande
past participle återvald

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.