ærnan
Old English
Etymology
From Proto-Germanic *rannijaną.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈær.nɑn/, [ˈærˠ.nɑn]
Verb
ærnan
Conjugation
Conjugation of ærnan (weak, class 1)
| infinitive | ærnan | ærnenne |
|---|---|---|
| indicative mood | present tense | past tense |
| first person singular | ærne | ærnde |
| second person singular | ærnest, ærnst | ærndest |
| third person singular | ærneþ, ærnþ | ærnde |
| plural | ærnaþ | ærndon |
| subjunctive | present tense | past tense |
| singular | ærne | ærnde |
| plural | ærnen | ærnden |
| imperative | ||
| singular | ærn | |
| plural | ærnaþ | |
| participle | present | past |
| ærnende | (ġe)ærned | |