överglänsa

Swedish

Etymology

över- (“over-”) +‎ glänsa (“shine”)

Verb

överglänsa (present överglänser, preterite överglänste, supine överglänst, imperative övergläns)

  1. to show greater skill or performance; to outshine, to one up, to excel
    Lärjungen överglänste mästaren i svärdduellen
    The disciple outshone his master in the sword duel

Conjugation

Conjugation of överglänsa (weak)
active passive
infinitive överglänsa överglänsas
supine överglänst överglänsts
imperative övergläns —
imper. plural1 överglänsen —
present past present past
indicative överglänser överglänste överglänses överglänstes
ind. plural1 överglänsa överglänste överglänsas överglänstes
subjunctive2 överglänse överglänste överglänses överglänstes
present participle överglänsande
past participle överglänst

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.