δικαιοτέρῳ
See also: δικαιοτέρω
Ancient Greek
Pronunciation
- (5th BCE Attic) IPA(key): /di.kai̯.o.té.rɔːi̯/
- (1st CE Egyptian) IPA(key): /di.kɛ.oˈte.ro/
- (4th CE Koine) IPA(key): /ði.cɛ.oˈte.ro/
- (10th CE Byzantine) IPA(key): /ði.ce.oˈte.ro/
- (15th CE Constantinopolitan) IPA(key): /ði.ce.oˈte.ro/
Adjective
δῐκαιοτέρῳ • (dĭkaiotérōi)
- masculine/neuter dative singular of δῐκαιότερος (dĭkaióteros)