angränsa
Swedish
Etymology
Verb
angränsa (present angränsar, preterite angränsade, supine angränsat, imperative angränsa)
Usage notes
Mostly in the present participle.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | angränsa | angränsas | ||
| supine | angränsat | angränsats | ||
| imperative | angränsa | — | ||
| imper. plural1 | angränsen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | angränsar | angränsade | angränsas | angränsades |
| ind. plural1 | angränsa | angränsade | angränsas | angränsades |
| subjunctive2 | angränse | angränsade | angränses | angränsades |
| present participle | angränsande | |||
| past participle | angränsad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.