gränsa
Swedish
Etymology
From Late Old Swedish gränza.
Verb
gränsa (present gränsar, preterite gränsade, supine gränsat, imperative gränsa)
- march; to have common borders or frontiers
- Sverige gränsar till Norge och Finland. = Sweden marches Norway and Finland.
Usage notes
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | gränsa | — | ||
| supine | gränsat | — | ||
| imperative | gränsa | — | ||
| imper. plural1 | gränsen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | gränsar | gränsade | — | — |
| ind. plural1 | gränsa | gränsade | — | — |
| subjunctive2 | gränse | gränsade | — | — |
| present participle | gränsande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Related terms
Further reading
- gränsa in Svensk ordbok.