avgränsa
Swedish
Etymology
From av- + gränsa, like German abgrenzen.
Verb
avgränsa (present avgränsar, preterite avgränsade, supine avgränsat, imperative avgränsa)
- to differentiate, to delineate, to demarcate
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | avgränsa | avgränsas | ||
| supine | avgränsat | avgränsats | ||
| imperative | avgränsa | — | ||
| imper. plural1 | avgränsen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | avgränsar | avgränsade | avgränsas | avgränsades |
| ind. plural1 | avgränsa | avgränsade | avgränsas | avgränsades |
| subjunctive2 | avgränse | avgränsade | avgränses | avgränsades |
| present participle | avgränsande | |||
| past participle | avgränsad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.