avgränsa

Swedish

Etymology

From av- +‎ gränsa, like German abgrenzen.

Verb

avgränsa (present avgränsar, preterite avgränsade, supine avgränsat, imperative avgränsa)

  1. to differentiate, to delineate, to demarcate

Conjugation

Conjugation of avgränsa (weak)
active passive
infinitive avgränsa avgränsas
supine avgränsat avgränsats
imperative avgränsa
imper. plural1 avgränsen
present past present past
indicative avgränsar avgränsade avgränsas avgränsades
ind. plural1 avgränsa avgränsade avgränsas avgränsades
subjunctive2 avgränse avgränsade avgränses avgränsades
present participle avgränsande
past participle avgränsad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Anagrams