avkräva

Swedish

Etymology

Compound of av +‎ kräva.

Verb

avkräva (present avkräver, preterite avkrävde, supine avkrävt, imperative avkräv)

  1. demand from, request from
    Jag avkrävde honom en förklaring.
    I demanded an explanation from him.

Conjugation

Conjugation of avkräva (weak)
active passive
infinitive avkräva avkrävas
supine avkrävt avkrävts
imperative avkräv
imper. plural1 avkräven
present past present past
indicative avkräver avkrävde avkrävs, avkräves avkrävdes
ind. plural1 avkräva avkrävde avkrävas avkrävdes
subjunctive2 avkräve avkrävde avkräves avkrävdes
present participle avkrävande
past participle avkrävd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading