kräva

See also: krava and kráva

Swedish

Etymology

For the verb: krav +‎ -a. From Old Swedish kræfia, from Old Norse krefja, from Proto-Germanic *krafjaną or Proto-Germanic *krabjaną. Causative derivation from krav. Cognate with Danish kræve, Norwegian Bokmål kreve, Old English crafian and English crave.

Pronunciation

  • Audio:(file)

Noun

kräva c

  1. crop, craw (a bird's stomach)

Declension

Declension of kräva
nominative genitive
singular indefinite kräva krävas
definite krävan krävans
plural indefinite krävor krävors
definite krävorna krävornas

Verb

kräva (present kräver, preterite krävde, supine krävt, imperative kräv)

  1. to demand, to forcefully request
    Jag kräver att få tala med föreståndaren
    I demand to speak to the manager
    kräva någon på pengar
    demand money from someone
  2. to take, to demand, to require
    ett yrke som kräver stort tålamod
    an occupation that demands great patience
  3. to claim (cause the death of)
    Attentatet krävde många dödsoffer.
    The attack claimed many lives.

Conjugation

Conjugation of kräva (weak)
active passive
infinitive kräva krävas
supine krävt krävts
imperative kräv —
imper. plural1 kräven —
present past present past
indicative kräver krävde krävs, kräves krävdes
ind. plural1 kräva krävde krävas krävdes
subjunctive2 kräve krävde kräves krävdes
present participle krävande
past participle krävd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

Anagrams

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.