avvärja
Swedish
Etymology
From Old Swedish afværia, equivalent to av- + värja. Compare German abwehren, Dutch afweren, Danish afværge.
Verb
avvärja (present avvärjer, preterite avvärjde, supine avvärjt, imperative avvärj)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | avvärja | avvärjas | ||
| supine | avvärjt | avvärjts | ||
| imperative | avvärj | — | ||
| imper. plural1 | avvärjen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | avvärjer | avvärjde | avvärjs, avvärjes | avvärjdes |
| ind. plural1 | avvärja | avvärjde | avvärjas | avvärjdes |
| subjunctive2 | avvärje | avvärjde | avvärjes | avvärjdes |
| present participle | avvärjande | |||
| past participle | avvärjd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
References
- avvärja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- avvärja in Svensk ordbok (SO)
- avvärja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- afväria in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 1: A-L