bekännelse

Swedish

Etymology

From bekänna +‎ -else

Pronunciation

  • Audio:(file)

Noun

bekännelse c

  1. a confession (admittance of having done something (wrong))
    • 1903, August Strindberg, “Akt III”, in Näktergalen i Wittenberg[1], Hugo Gebers förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Dramawebben & Kungl. biblioteket, archived from the original on 11 July 2025, page 470:
      [H]ar du läst Augustini bekännelser? Det finns mustiga bitar där.
      Have you read Augustine's confessions? There are juicy bits there.
  2. a confession (acknowledgment of a particular (religious) belief)
    • 1999 November 17, 1973 års bibelkommission, “Romarbrevet 10:10”, in Bibel 2000[2], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 11 July 2025:
      Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.
      The faith of the heart leads to righteousness, and the confession of the mouth to salvation.

Declension

Declension of bekännelse
nominative genitive
singular indefinite bekännelse bekännelses
definite bekännelsen bekännelsens
plural indefinite bekännelser bekännelsers
definite bekännelserna bekännelsernas

References