berlinare
Swedish
Etymology
By surface analysis, Berlin + -are. First attested in 1814[1]. Cognate of German Berliner.
Noun
berlinare c
- Berliner (person from Berlin) [since 1817][1]
- berlin, berline (a four-seated type of carriage) [since 1814][1]
- 1876, Johan Magnus Bergman, Valda smärre skrifter [Selected smaller writings][1], page 88:
- Som vi åkte i en god berlinare och vår kutscher alltid körde in på de bättre värds husen, var alltid en betjent till hands att emottaga oss och öppna vagnsdörren.
- As we travelled in a fine berlin carriage and our coachman always drove into the better inns, there was always a servant at hand to receive us and open the carriage door.
- (nonstandard) synonym of berlingot; a smaller two-seated type of berlin carriage. [since 1895][1]
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | berlinare | berlinares |
| definite | berlinaren | berlinarens | |
| plural | indefinite | berlinare | berlinares |
| definite | berlinarna | berlinarnas |
Derived terms
- berlineraln
- berlinerblå
- berlinerblått
- berlinerbröd
- berlinerdialekt
- berlinerfolk
- berlinergrönt
- berlinerkalesch
- berlinerlack
- berlinermunk
- berlinerporslin
- berlinerpost
- berlinerrött
- berlinersås
- berlinervagn
- berlinervits