bjällra
Swedish
Etymology
Variant of bjälla, possibly blended with skallra. From Old Swedish biælla, from Old Norse bjalla, from Proto-Germanic *bellǭ, from Proto-Indo-European *bʰel-.
Noun
bjällra c
Usage notes
Turns into bjäller- in compounds.
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | bjällra | bjällras |
| definite | bjällran | bjällrans | |
| plural | indefinite | bjällror | bjällrors |
| definite | bjällrorna | bjällrornas |
Derived terms
- bjällerklang (“sound of jingle bells”)
References
- bjällra in Svensk ordbok (SO)
- bjällra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- bjällra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- bjällra in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)