cnafa

Old English

Etymology

From Proto-West Germanic *knabō.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈknɑ.fɑ/, [ˈknɑ.vɑ]

Noun

cnafa m

  1. boy; lad; young man

Declension

Weak:

singular plural
nominative cnafa cnafan
accusative cnafan cnafan
genitive cnafan cnafena
dative cnafan cnafum

Derived terms

  • mǣġcnafa

Descendants

  • Middle English: knave, cnave, knafe, cnafe, knaffe, knaue, knawe, knaf, knaw
    • English: knave
    • Middle Scots: knave, knafe, knaif
    • Middle Welsh: cnaf