dyfan

Old English

Etymology

From Proto-Germanic *dūbijaną; compare Icelandic dýfa. Compare also dyppan and dēop.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈdyː.fɑn/, [ˈdyː.vɑn]

Verb

dȳfan

  1. to dive

Conjugation

Descendants

  • Middle English: diven, duven