ear-piercing
English
Etymology
From
ear
+
piercing
.
Adjective
ear
-
piercing
(
not comparable
)
(
informal
,
idiomatic
)
Extremely
loud
(of sound).
Synonyms
deafening
ear-splitting
Translations
extremely loud
Bulgarian:
пронизи́телен
(bg)
(
pronizítelen
)
Finnish:
korviasärkevä
,
korviavihlova
Russian:
пронзи́тельный
(ru)
(
pronzítelʹnyj
)
Spanish:
penetrante
(es)
,
taladrante
,
chillón
(es)
m
,
pinchante
,
traspasante
,
horadante
Noun
ear
-
piercing
(
plural
ear-piercings
)
A
piercing
in the
ear
.
Alternative forms
ear piercing