förbränna

Swedish

Etymology

From för- +‎ and bränna (“burn”) (from Old Swedish brænna, from Old Norse brenna, from Proto-Germanic *brannijaną).

Verb

förbränna (present förbränner, preterite förbrände, supine förbränt, imperative förbränn)

  1. (transitive, usually in the passive or past participle) to incinerate

Conjugation

Conjugation of förbränna (weak)
active passive
infinitive förbränna förbrännas
supine förbränt förbränts
imperative förbränn —
imper. plural1 förbrännen —
present past present past
indicative förbränner förbrände förbränns, förbrännes förbrändes
ind. plural1 förbränna förbrände förbrännas förbrändes
subjunctive2 förbränne förbrände förbrännes förbrändes
present participle förbrännande
past participle förbränd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.